Krönika – Aktivitetshets är en dålig gest!

När jag var 9 år slutade jag träna gymnastik. Jag kände ett stort obehag på lektionerna eftersom jag blivit insatt i en grupp full av huliganer, och bestämde mig därför att hoppa av för gott. Mina föräldrar, som redan börjat se mig som blivande elitgymnast nr 1, var emot mitt val. Det krävdes många långa diskussioner och förhandlingar innan de gav med sig. När vi tillslut avanmält mig kände jag mig befriad, lättad, som om jag blivit av med handbojor. Men efter solsken kommer regn. Det dröjde inte länge innan mina kompisar förstod vad som skett och kränkningar, suck och arga miner dök upp runt omkring mig.

”Man måste ha en fritidsaktivitet, annars är man tråkig.”

”Du kommer att bli tjock om du inte går på en sport.”

”Du har inga riktiga intressen!’

Jaha ni, kära klasskamrater, angår det verkligen er? Om jag inte vill träna gymnastik är det min ensak, och mitt val. Jag hade tur då de flesta glömt händelsen efter en vecka eller två, men tyvärr vet jag också att detta inte bara hänt mig, olika studier visar nämligen att barn DAGLIGEN utsätts för denna hets kring fritidsaktiviteter. Misstro mig inte, jag anser att fritidsaktiviteter är en extraordinär möjlighet att skaffa nya vänner och få lite variation i sin vardag. Dock tvingas många barn till träning mot deras vilja, tack vare samhällsnormer som inte verkar släppa.

Jag har ett par släktingar som bor i en liten ort utanför Strängnäs där dessa normer når sin största möjliga påverkan. Mitt i orten ligger en ishall, som anses vara paradiset för ca 98% av invånarna. Papporna är ishockeytränare, mammorna sitter samlade på bänkarna runt isrinken, och pojkarna, stora som små, MÅSTE delta på hockeyträningarna och matcherna. Jag känner en kille som lyckades motstå normerna och han blev, liksom jag, kränkt och utfryst i skolan, fast på en helt annan nivå. Han blev utpekad av hela samhället. ’Det är tradition’ förklarade en av mina släktingar under en het diskussion i fjol. Det låter sannerligen som en trevlig tradition de lyckats åstadkomma.

Och nu tänker några av er säkert att man faktiskt blir en ohälsosammare, olyckligare och tråkigare person om man skippar aktiviteter, men låt mig berätta en sak: i 7 år har jag varit ”en tråkig person” och ändå har jag lyckats bygga upp mitt liv precis som jag vill ha det och är riktigt lycklig. Dessutom har jag aldrig haft problem med övervikt eller ohälsa, för tro det eller ej, men det finns andra sätt att röra sig på än sporter! Man kan dansa, gå på promenader, gruppträna, jogga, styrketräna, o.s.v. Listan är oändligt lång, och det finns alltid något för alla.

Man måste inte sparka på en boll eller göra kullerbyttor hit och dit för att må bra, det måste vi människor inse. Därför skriver jag nu till alla föräldrar. Hetsa inte kring era barns aktiviteter, låt de istället få välja själva vad de vill göra med sitt liv. Ett barn som blir påverkat och pressat från alla håll och kanter är INTE ett lyckligt barn.  

 

Didrik Wistedt, Klass 9B


Prenumerera på nya blogginlägg
2 Comments
  1. Mycket kloka ord från en ung människa! Man ska inte göra sådant man inte mår bra av. Bra iakttagelse och resonemang om grupptryck.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *