Min spökhistoria

Jag heter Ture och är tolv år och jag ska berätta om hur allt förändrades.

Måndag dag 1. Jag vaknar, går till skolan och inget konstigt händer. Jag möter mina polare. Jag tar mig igenom skolan. Jag går hem, men på vägen ser jag ingen alls, förutom att det är folk på dagiset- Sen kommer jag hem och inte heller här händer något konstigt.

Tisdag dag 2. Jag vaknar, går till skolan man ser inga bilar och alla på dagiset står helt stilla och har ögonen vidöppna.  Jag blir lite rädd och går snabbt därifrån till skolan. När jag berättar om det konstiga för mina polare blir de jättekonstiga och säger: ”Det är inget, du bara inbillar dig”. Jag går hem och är lite rädd.  Jag ser något i buskarna och springer snabbt hem.

Onsdag dag 3. Jag vill inte gå till skolan men gör det ändå. Jag ser inga bilar eller folk. Jag kommer till skolan men hälften är inte där och alla beter sig konstigt, men jag ignorerar det. På vägen hem känns det som om någon följer efter mig så jag börjar jogga. Jag hör någon bakom mig och springer fort  hem. Sen kan jag inte sova och är uppe hela natten.

Torsdag dag 4. Jag går upp men är inte trött. Jag ska gå till skolan men jag tar med min kniv till skolan för att vara säker på vägen. På vägen dit så följer något efter mig. Jag vänder mig inte om, men håller min kniv gömd. Alla i skolan är där men ingen säger ett ord och alla har ögonen vidöppna på ett läskigt sätt, men jag ignorerar det och springer hem så fort som möjligt.

Fredag dag 5. Jag vaknar och springer till skolan. Det är helt tomt men i klassrummet står alla och kollar på mig och med vidöppna munnar börjar de skrika. Jag drar upp min kniv så snabbt som möjligt och springer hem medan jag blir förföljd av saker. Jag äter och kollar på film med pappa men jag kan inte sluta tänka på det som hände och berättar det för pappa. Han svarar mig inte fast han hör mig!

Lördag dag 6. Jag vaknar och går ner för trappen, men ingen i familjen är där. Jag blir livrädd. Jag springer upp och hämtar min kniv och sen springer jag ner för att ta en kofot. Jag kan knappt bära den men jag försöker. Jag springer ut och knackar på hos mina grannar men ingen öppnar. Jag vänder mig om och… allt är svart. Det känns som jag har något över huvudet. Jag släpas länge och somnar till slut.

Söndag dag 7. Jag vaknar fastspänd mot ett träd och det jag ser är hemskt. Jag är på en vit dimmig äng med några döda träd utan löv. Jag ser alla jag känner och upphängda i träden. Jag börjar gråta och förstår att allt är över, när jag plötsligt får någons hand på min axel.  Jag kan inte se vem det är och då hör jag med en mörk läskig röst ”Hej Ture,  jag ser att du har vaknat… gillar du det du se?”. Och därefter vaknar jag.            Ture 6b

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *